Jag måste bara säga detta. Hur i friden tänker folk som har UPPENBARA, allvarliga fel i deras förhållanden, när de bestämmer sig för att köpa hus, eller ännu värre, skaffa barn!?
Jag förstår inte alls deras resoneringar. Betyder hus eller barn ett automatiskt klister som håller ihop ett förhållande?
Hur vågar folk ens riskera antingen deras pengar, eller deras barns välmående och framtida hälsa genom att satsa på något som absolut ska tänkas igenom?
I don't get it. Gör någon annan, rationell, människa det?